Minns ni MediTv? Som först sändes vissa tider på tv4 och sedan fick en egen tvkanal. Man chattade via sin mobil och detta blev tämligen poppis. Jag kom in där ganska tidigt, och med arbetslöshet och allmänt nerstämt humör var det en perfekt flyfrånverkligheten plats. Jag chattade ganska intensivt och blev tilldelad “vän”titel. Vän var motsvarigheten till övervakare/op.

Jag minns ett fåtal nick numera, ser dem ibland då man flummar runt på nätet. Speciellt en man minns jag lite mer. Han kallade sig Charles Bukowski. Då visste jag bara att han kallade sig efter en känd poet, men hade då inte läst några av dessa verk. Mannen bakom nicket var äldre än jag men vi verkade klicka direkt. I en tid av depression var hans kloka ord en räddare. Och många gånger skrattade vi gott ihop, då vi delade samma humor.

Jag undrar vem han är… vad han gör nuförtiden osv. Det vore skoj om vi fick kontakt igen faktiskt. Bara för att checka av läget lite. Jag saknade Meditv väldigt mycket då det las ner. Även om man inte chattade kunde man kika på andra och fnissa åt stolligheterna som pågick. Alla kontakter utom en är idag borta, trist men det blir så. Numera har jag ju obegränsad tillgång till chatter på nätet. Men det är inte samma sak. Meditv drog fram de lite äldre, de visare ur sina skal. Tempot var lugnare.

Nåväl, som en tribute till Charles Bukowski slänger jag med en av hans dikter. Enjoy!

The Genius Of The Crowd

there is enough treachery, hatred violence absurdity in the average
human being to supply any given army on any given day

and the best at murder are those who preach against it
and the best at hate are those who preach love
and the best at war finally are those who preach peace

those who preach god, need god
those who preach peace do not have peace
those who preach peace do not have love

beware the preachers
beware the knowers
beware those who are always reading books
beware those who either detest poverty
or are proud of it
beware those quick to praise
for they need praise in return
beware those who are quick to censor
they are afraid of what they do not know
beware those who seek constant crowds for
they are nothing alone
beware the average man the average woman
beware their love, their love is average
seeks average

but there is genius in their hatred
there is enough genius in their hatred to kill you
to kill anybody
not wanting solitude
not understanding solitude
they will attempt to destroy anything
that differs from their own
not being able to create art
they will not understand art
they will consider their failure as creators
only as a failure of the world
not being able to love fully
they will believe your love incomplete
and then they will hate you
and their hatred will be perfect

like a shining diamond
like a knife
like a mountain
like a tiger
like hemlock

their finest art

Bild: “Crying Rose” av Dan Baumbach

Har vissa saker jag vill skriva om här. Men då det även rör andra, och inte på det bästa av sätt tvekar jag… Hur jag än försöker får jag inte fram det jag egentligen vill, inte utan att det låter fel och krystat. Så skall låta tankarna gro lite till, finslipa skrivandet och vem vet, en dag vågar jag publicera det.

Har ett längre tag haft dåligt samvete över att alla vunna prisrosetter har legat i en låda. Huller om buller, nerslängda. De har hängt uppe på trådar på väggen då jag bodde i huset men här har jag inte vetat vart de skulle sättas upp. Men så en kväll slog geniblixten ner. Och idag fick jag tummen ur och fixade till detta:

Alla CK, HP,Valp och annat fick stanna kvar i lådan. Men som ni ser är BIM, BIR, Cert, Cacib och olika gruppvinstrosetter med. Det känns bra att fått upp dessa. Hunden (arna) är ju inte kvar hos mig. Ida (Intuch Nuch Such LP1 Barrall’s La guita) fick flyga till andra jaktmarker hösten 05. Och Emil (Such Pepalfa’s Crystal Snow-Star) bor numera hos en pensionär och lever gubbliv. Så det känns som man hedrar dem med detta.

Såg detta test på Quadrudos sida och blev nyfiken. Ta det du med, här.

I am 39% Tortured Artist.

I have some artistic ability, but it is probably a hobby and doesn’t drive my life into a dark abysmal hole were I am alone and against the world.

Take the
Tortured Artist Test
@ FualiDotCom

Våra grannar ovantill har pysslat med något de senaste veckorna, det har låtit som en mix av flytt/renovering/ommöblering. Med andra ord har de varit ganska högljudda. tack och lov inte på nattid. Utom en gång. Och även idag väcktes jag av skrapande och skrammel uppifrån. Det var ingen panik, klockan hade passerat 11 och det var ändå dags att stiga upp.

Oj vilket väder som mötte oss. Solen sken över snötäcket och man fick genast en “åka skidor känsla”. Efter en pizzafrukost (jag bakade pizza igår och det blev massa över) gav vi oss ut på en promenad. Först var det lite tveksamheter då internettermometern visade på -21. Men vår egen visade på -9 som är betydligt mildare. Men men, promenad passade bra då jag behövde några saker på Rusta, som ligger på lagom promenadavstånd.

Väl hemma igen hade iaf mina batterier laddats och jag fick en inlevelse att baka. Sagt och gjort, blandade till en sats rosenbröd (igen). När de var jästa blev det även en sats vaniljbullar av bara farten. Denna gång känns det som jag verkligen lyckats. De vi provsmakade var supersmaskens!

Efter ett par dagar av dimma börjar man vakna upp igen. Livet vill inte ta paus bara för att man själv önskar det vore så. Att min hund dog så plötsligt och oväntat var ett enormt slag i magen. Madde var som min lilla dotter. Var dag med Madde var lycka.

Jag skulle vilja krama om min familj som varit ett mycket stort stöd. Tack för gåvorna och samtalen!

Det känns som man kommer överleva denna gång också. Fler gånger än jag borde har jag gråtit över en hunds bortgång. Kanske det är ödet, eller högre makt som försöker ge en vink. Vi får se hur framtiden ter sig.