Hur förklarar man för sitt sargade självförtroende att 40% av ens syskon inte vill veta av en? Att man är så hemsk att de väljer bort… mig? Saker som att det är deras förlust känns ihåligt och osant. Jag tror jag hade gjort samma sak om jag var dem…

Jag bad Petter att inte prata om sina kompisar eller så igår. Bara för en gång skull. Skrämmande nog var det ett mkt krystat och blekt samtal vi fick till. Har vi inte mer att säga varandra?