I’m sick of sweet, sweet words of love
I’m sick of “skies so clear and blue”
I’m sick of “nightingale and dove”
I’m sick of “fair and dainty hue”
I’m sick of “dreams forever true”
I’m sick of “stars that shine like eyes”
I’m sick of “kind and pleasant lies”
I’m sick of “new and wondrous starts”
I’m sick of “beauty without dyes”
I’m sick of held and broken hearts.

Leonardo Malcovati

Jag tror jag drunknar…

You are The Tower

Ambition, fighting, war, courage. Destruction, danger, fall, ruin.

The Tower represents war, destruction, but also spiritual renewal. Plans are disrupted. Your views and ideas will change as a result.

The Tower is a card about war, a war between the structures of lies and the lightning flash of truth. The Tower stands for "false concepts and institutions that we take for real." You have been shaken up; blinded by a shocking revelation. It sometimes takes that to see a truth that one refuses to see. Or to bring down beliefs that are so well constructed. What’s most important to remember is that the tearing down of this structure, however painful, makes room for something new to be built.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Det sägs att man har dåligt självförtroende. Fast tänk om det inte är att man har dåligt självförtroende, utan ett rättvist självförtroende. Där man inser hur mycket (lite) man kan förlita sig på en själv. Sen att nivån på det man klarar är låg är en annan sak. Så istället för dåligt självförtroende har man ju bra självinsikt.

För vem annars än du själv känner dig och din kropp bäst? Ingen. Som i mitt fall. Jag tycker jag är väl insatt i mina fel och brister, och ärligt, jag hade gärna varit ovetande i många fall. Fast berättar jag detta för folk så får jag ständigt mothugg. Klart du kan mer än du tror. Säger du ja. Men min värld är ganska avskalad från illusioner och min självkännedom är dystert rak.

I detta fall blir jag gärna överbevisad. Tänk om jag kan mer än vad jag tror. Dock kommer tanken inte få gro allt för mycket. Att utveckla ett hopp som sedemera garanterat kommer raseras är för smärtsamt för att det skall vara nyttigt. Därmed inte sagt att jag lever helt utan hopp. Men mina hopp och tankar om mig själv är jordbundna och realistiska. In my humble opinion that is.

Just nu skulle jag vilja skrika åt alla “Tro-på-dig-självare”. För i deras tycke så är en liten svag tro, inte alls nog. Nej där skall man förvirra sig själv och gärna få för sig att man är hulken. Nog är jag medveten om kroppens dolda krafter som kan komma fram vid kris, men till vardags är vi ändå ganska begränsade. Även om att jag ser dagligen tex mammor och pappor som verkar vara outtröttliga. Fast där är inte det självförtroende som spelar roll, där är det någon annan kraft.

Så, jag har god självkännedom. Jag litar sällan på mig själv, men det är okej, jag förväntar mig inte heller kunna göra det. Det händer dock att jag utmanar mig själv. Testar var gränsen går. Och i takt med stigande ålder så har gränsen vidgats. Säkert inte direkt unikt, det är väl trevligt att man utvecklas.

Sen så får man inte glömma att ett självförtroende är ofta uppdelat i flera bitar. T ex så är mitt självförtroende om min kropp och utseende uruselt. Det är min akilleshäl och min största orsak till min mentala ohälsa. Ack så många gånger jag tänkt ändra på det men orken räcker aldrig till. Misslyckandena hopar sig och självförtroendet tunnas ut i en aldrig sinande takt.
Men jag vet t ex att jag är bra på att trimma hundar. Där är självförtroendet starkt och frodas. Så som sagt, det är verkligen uppdelat.

Bloggar.se: självförtroende, mental hälsa, flummerier

Jag älskar att stumbla runt på olika sidor när jag inte har annat för mig. Eller då jag vill koppla bort hjärnan lite mm mm. Extensionen Stumbleupon är hur skoj som helst, med vissa undantag. T ex har den fått för sig att jag gillar hentai? Men det är bara att klicka vidare då de sidorna poppar upp.

Det skall erkännas att alla sidorna som poppar upp inte alltid är så barntillåtna. Men det vore dumt att förneka att en ganska sexuellt frigjord dam i fertil ålder inte kikade på snusk. Ve och fasa, hon gör det till och med utan att skämmas… Sen är det ganska skoj att byta ideer och smakråd med sambon.

En hel del fotografier passerar också, både redigerade och oredigerade. Där är utbudet oändligt. Det finns verkligen så många bra och skickliga fotografer/redigerare/digitalkonstnärer där ute på “internetet”. Nästan så man får känslan av att allt redan gjorts minst en gång. Och vad man än presterar så kan otaliga göra det bättre.

Min favoritkategori är undervattenbilder. Fler och fler gallerier poppar upp med spännande foton. Jag tröttnar aldrig på att beskåda deras verk. Och veta hur mycket jobb det oftast ligger bakom. Keep’em coming bitte

Bloggar.se: stumbleupon, snusk, fotografi, undervattensfoton

Typiskt egentligen. Man skall må toppen men mår allt annat än så. Kan inte sätta fingret på vad som felas, snarare felas det på allt. Resan ner skall bli skön. Få vara ensam lite.

Dagen har gått i rastlöshetens tecken. Kan inte stilla still, kan knappt koncentrera mig och alla sysslor som jag egentligen skulle utföra idag har helt fallit i skymundan. Det är förvisso inte så farligt, det är över en vecka kvar till avresedagen. Trots all pirr i benen och armarna så är jag tröttare än någonsin. Både mentalt och fysiskt. Synd, då solen har visat sig och jag borde varit ute och njutit av den med Wilma.

Jag hoppas och ber att de på sjukhuset hör av sig snart. Denna gång orkar jag inte jaga dem mer. Denna gång får det bli som det blir…

Jag var hos tandläkaren idag igen. En historia som nu börjar lika en såpa. Denna gång skulle äntligen ett bakterieprov tas från tanden som skall rotfyllas. Vilket innebar en session till med den kära duken över ansiktet och den helvetiska matrisen runt tanden. Det är nog den som är det värsta. Trycket från matrisen gör så att min tand ömmar något fruktansvärt och varje gång min tandläkarstuderande råkar komma åt det så ilar det i hela min kropp.

Det skall erkännas, jag var inte på tiptopphumör i morse. Trots en god natt sömn så kändes det mest besvärligt att åka iväg till sjukhuset.. Jag är skakigare som aldrig förr tack vare medicinerna och det sätter verkligen spår på mitt humör. Självfallet försöker jag dölja detta ut i det sista, det är inte direkt tandläkarstudentens fel.

Idag var det dock väldigt svårt att slappna av i stolen. Ryggen började värka redan efter en timme. Fingrarna darrade hela tiden och mitt mod sjönk som en gråsten. Hur som så togs iaf bakterieprovet utan större problem. Dock har det tillkommit sprickor i tanden, och även en liten bit av tanden har fallit bort. Självklart kunde inte denna lilla tand hålla sig utan måste krångla som mest.

Sprickorna oroar både mig och min tandläkare. Är de längsgående ner till roten finns inte så många alternativ kvar förutom utdragning. Synd och skam på allt jobb och lidande som redan skett. Jag hoppas verkligen det inte går så långt.

Efter 2 timmar så fick jag äntligen av mig matrisen igen. En lättnad utan beskrivning. Kinesisk vattentortyr kan slänga sig på tippen, vill man plåga någon, använd matriser… “Råka” stöta till den/de vid flera tillfällen och beskåda ett lidande utan like. Okej okej.. jag kan överdriva lite, men det gör förbannat ont. På mig iaf.

På tal om mediciner, sjukhus och mitt inre lugn. Började ringa min läkare för snart 3(!) veckor sedan, och ringt med jämna mellanrum fram tills nu. Jag känner att jag behöver träffa henne, behovet har faktiskt bara ökat. Men trots alla samtal och lämnade mail och meddelande så har fortfarande inte en käft från avdelningen hört av sig. Jag borde inte vara förvånad, detta är inte första gången detta händer mig. Men hur är det tänkt? Är man helt lämnad åt sitt öde bara så där hux flux?

Stressen som detta bär med sig är säkert en av anledningarna till mina skakningar. Tankarna virvlar runt och magen värker. Så tack så mycket till Umeå sjukvård. Speciellt tack till min läkare. This is just what i needed…

Bloggar.se: sjukvård, tandläkare, tandvård, matris, tortyr, myrkrypningar, medicin

*gråt*

Jag kan inte minnas när jag tidigare varit så här velig om barnafödande, barnaskaffande. Har jag kommit upp i den åldern då kroppen själv börjar sätta sig emot mina beslut och på alla möjliga sätt försöker få mig på andra tankar? Det verkar faktiskt så. Den biologiska klockan osv…

Ända sen urminnestider, jag var nog runt 16, har jag haft en stark övertygelse om att jag inte skall skaffa barn. En övertygelse som många har ifrågasatt. Hur kan man säga att man inte vill skaffa barn? Udda dumma flicka. Ja jag har inte velat ha barn, så enkelt är det. Frågan om varför är dock ganska invecklad.

Men så kommer vi till nuet. I våras blev jag gravid. En milt sagt reality-check-deluxe. Men som både jag och Petter vande oss vid väldigt fort. Jag mådde faktiskt utmärkt. Såklart så kom alla illamående mm men mentalt så var det en evighetsvitaminkick. Sen så ja, hände saker och jag vart inte gravid mer.

Sommaren har passerat utan större överraskningar. En viss saknad av känslan har kvarstått, inte så underligt kanske. Vi är ju enormt styrda av våra hormoner. Mina kontakter med sjukhuset har upptagits och även tankarna på ett bra preventivmedel. Så bokade tid på lokala vårdcentralen, gick dit och vi pratade länge om vad som är bäst för mig. (Mina dåliga erfarenheter med p-piller spökar fortfarande i huvudet) Vi kom överens att en kopparspiral vore bäst för mig. Även datum för insättning bokades.

Och som ett brev på posten kommer tvivlen. En spiral är gjord för att sitta inne en längre tid. Frågorna i huvudet hopas sig. Vill jag ha barn senare? Vill jag ha barn alls? Vad väntar jag på? mm mm Jag kan förstå att man aldrig är riktigt redo för detta med att få barn, men vela så här, det kan knappast vara bra. Eller så är det bra, jag vill så gärna att om jag skaffar barn så skall allt bli bäst.

Kan dock inte påstå att jag är så här virrig i endast denna frågan. Men här rör det sig om en annan människa. En individ som jag har ansvarar för. En lika skrämmande som lockande tanke…

Bloggar.se: barn, barnafödande, gravid, spiral, p-piller, mammaroll