Jag var hos tandläkaren idag igen. En historia som nu börjar lika en såpa. Denna gång skulle äntligen ett bakterieprov tas från tanden som skall rotfyllas. Vilket innebar en session till med den kära duken över ansiktet och den helvetiska matrisen runt tanden. Det är nog den som är det värsta. Trycket från matrisen gör så att min tand ömmar något fruktansvärt och varje gång min tandläkarstuderande råkar komma åt det så ilar det i hela min kropp.

Det skall erkännas, jag var inte på tiptopphumör i morse. Trots en god natt sömn så kändes det mest besvärligt att åka iväg till sjukhuset.. Jag är skakigare som aldrig förr tack vare medicinerna och det sätter verkligen spår på mitt humör. Självfallet försöker jag dölja detta ut i det sista, det är inte direkt tandläkarstudentens fel.

Idag var det dock väldigt svårt att slappna av i stolen. Ryggen började värka redan efter en timme. Fingrarna darrade hela tiden och mitt mod sjönk som en gråsten. Hur som så togs iaf bakterieprovet utan större problem. Dock har det tillkommit sprickor i tanden, och även en liten bit av tanden har fallit bort. Självklart kunde inte denna lilla tand hålla sig utan måste krångla som mest.

Sprickorna oroar både mig och min tandläkare. Är de längsgående ner till roten finns inte så många alternativ kvar förutom utdragning. Synd och skam på allt jobb och lidande som redan skett. Jag hoppas verkligen det inte går så långt.

Efter 2 timmar så fick jag äntligen av mig matrisen igen. En lättnad utan beskrivning. Kinesisk vattentortyr kan slänga sig på tippen, vill man plåga någon, använd matriser… “Råka” stöta till den/de vid flera tillfällen och beskåda ett lidande utan like. Okej okej.. jag kan överdriva lite, men det gör förbannat ont. På mig iaf.

På tal om mediciner, sjukhus och mitt inre lugn. Började ringa min läkare för snart 3(!) veckor sedan, och ringt med jämna mellanrum fram tills nu. Jag känner att jag behöver träffa henne, behovet har faktiskt bara ökat. Men trots alla samtal och lämnade mail och meddelande så har fortfarande inte en käft från avdelningen hört av sig. Jag borde inte vara förvånad, detta är inte första gången detta händer mig. Men hur är det tänkt? Är man helt lämnad åt sitt öde bara så där hux flux?

Stressen som detta bär med sig är säkert en av anledningarna till mina skakningar. Tankarna virvlar runt och magen värker. Så tack så mycket till Umeå sjukvård. Speciellt tack till min läkare. This is just what i needed…

Bloggar.se: sjukvård, tandläkare, tandvård, matris, tortyr, myrkrypningar, medicin