Bilden beskriver precis en känsla jag har men som jag inte kan förmedla med ord. Bound, tied and helpless.

Resan ner har varit lite av en besvikelse denna gång. Känns som att jag och Wilma ständigt är i vägen. Även om de bedyrar att så inte är fallet så kvarstår den känslan i min mage.

Jag har inte sovit ordentligt någon natt sen jag kom ner och det börjar ta på humöret och krafterna. Lägg då till min ryggvärk som fortfarande spökar och den förbannade förkylningen som jag fått. Plus det faktum att jag känner mig gnällig (med rätta), gammal och förbrukad.

Planer på att åka hem finns redan. Synd men jag måste nog finna lite ro och vila innan jag kan klara av familjen. Jag får gärna bli fullt frisk också. Ännu är planerna ganska lösa och inget bestäms på stört. Skam att jag inte fått träffa Liam ännu. Saknar den lilla lymmeln.

*gråtfärdig, arg, besviken, stött, ful, ledsen, bitter, sjuk, orkeslös, yr, dum*