Det var längesedan jag kände mig som jag gör nu. Känslan är bekant, för välbekant men ändå är den annorlunda.
Magen gör ont. Tankarna rusar runt. Tårarna bränner i doldhet.
Jag är så trött… och vet inte hur jag skall få tröttheten att försvinna.

Alla funderingar på framtiden gör mig galen. Att inte veta vad som komma skall tär rejält.
Bara detta med flytt av alla saker. Jisses, hur skall jag orka?

Det bubblar. En dag kommer jag krascha.

Hu min framtid är så vidöppen att det gör ont i magen att tänka på det.
Vart skall jag ta vägen? Vad skall jag göra? Mm mm..
Flytten från Umeå är en befrielse.
Men flytten från det jag haft under dessa år här, kommer svida.
Och vetskapen att jag kommer sakna men inte saknas är ganska sårande.

Iom att servertillgången avslutas så kommer denna sida dö ett tag.
Kanske så kommer den tillbaka då livet tagit mer ordnade former.