Detta underbara program alla älskar att hata men som alla ser på ändå. Hur man än försöker så går det inte att ungå höra om idoldeltagarna, om den elaka juryn och om skvaller via kvällstidningarna och tvn.
Jag brukar deklarera högt och tydligt att iår, iår minsann skall jag inte se på Idol. Men vad sker, lika förbannat sitter man där, som klistrad och låter sina trumhinnor få en hel del stryk. Fast det skall erkännas, iår är det ett starkt startfält, och juryn har ännu inte fallit för för mycket mediatryck att tycka si eller så. De verkar ännu som proffs, jag hoppas det håller i sig. Att de låter sin kunskap och fingertopskänsla styra. Nu skall det egentligen vara folket som röstar, men vi har alla sett att juryns ord väger blytungt.
Favoriterna har redan sållats ut, Alice är en tjej jag troligen skulle missa på gatan men ack vad hon sjunger. Går man enbart på rösten så är hon den enda som riktigt riktigt kan sätta alla toner. Det är med spänning jag ser fram emot hennes nästa framförande. Anna, en blond gestalt med en säregen röst, ibland känns den så bräcklig att man får obehagliga rysningar. Men när hon tar i så sveps man med och bara njuter. Jag skulle så gärna vilja få välja låt åt henne, en Woven hand låt helst och se vad hon skulle skapa av detta. Robin E är den av herrarna jag tror klarar sig längst. Måtte han välja en rocklåt och döda allt tvivel nästa gång.
Jag finner deltagarna i Idol prya på kändisskapets höjder. De är inte alls vana vid luften där uppe och det är inte så underligt. Men ändå får de utstå allt spe och spä som våra andra fullblodskändisar får. Inte för att de skall behöva ta mer skit, men de är vana. De vet hur man skakar av sig saker, hur man formar en osynlig skyddsmur mot media. Våra nya idoldeltagare har inte denna kunskap ännu även om de säkerligen lär sig fort.
Tanken faller på Loulou Lamotte. En dam som är fullständigt fel i mångas ögon. Hon är stor, tar plats och sjunger bra. De som inte är begränsade till bara de yttre, kan ju verkligen känna av en strålande personlighet, tom via tvrutan. Loulou har fått så mycket kritik för sin vikt, skällsorden har haglat på flera stora sidor och folk har fått häckla precis så mycket de velat, som om Loulou inte vore verklig. Det har till och med kommit krav på att hon skall borde lämna Idol.
Vet ni varför? Jo, en överviktig person skall inte få vara förebild. Jag rös i hela kroppen då jag läste dessa åsikter. Detta var inte något som bara en tyckte, nej nej, runt om i stugorna i Sverige sitter det tjockishatare som inte tål att en större dam, sveper in och blir omtyckt. En person som bara genom att våga söka till Idol uppmuntrar tusentals andra till att våga göra något, vad som helst. Hon uppmuntrar till att följa sitt hjärta, och de som tror att bara för att en större person är en förebild så kommer fler bli överviktiga, ja de är så ute och cyklar.
Läs bla här och försök förstå att överviktiga är väl medvetna om sin storlek. De ser inte upp till en person och tänker, åh han/hon är också tjock, så vill jag oxå bli. Vad som än skrivs så tänker faktiskt tjockisar. Sen skulle någon vara nöjd med som vikt, det har man all rätt i världen att vara, vilka är då tjockishatarna att döma. Ytterligare en sak att ta i betraktande, det finns faktiskt folk som inte tänker så mycket på det yttre, de som kan uppskatta en fet, inte för att den är fet utan kanske har ett vackert skratt eller en smal för sina skämt.
Så i mitt tycke är en åsikt att tjocka inte skall få vara förebild detsamma som att idiotförklara sina medmänniskor och förringa deras valmöjligheter. Och låt deltagarna få vara ifred från elakheter. Än så länge är media lugn, varför måste då tittarna bräka elaka saker som lama får?
Tags: alice, anna, förebild, förebilder, fetma, idol, idol2008, lamotte, loulou, tjockisar
