Poetry gone bazzurka
|
Fy fan vad lyckligt lottade män är som slipper denna pina. Har verkligen fått värkperioder efter att jag tog ut spiralen. Alvedon i all ära men det hjälper inte riktigt till allt.
*testar om glass lindrar lite*
|
Sådär, är nu medlem efter år av antipropagerande. Why? Är för nyfiken och svag.
Blev dock gruvligt besviken, är detta allt? Några quiz och gilla-allt-folk-gör… Men skall leta lite släktingar, skadar inte att kolla upp hur många kusiner vi är t.ex.
Ett primtal är ett naturligt tal som är större än 1 och jämnt delbart endast med sig själv och med 1.
Hmm jag minns faktiskt inte detta från skolan. Blev ställd att man skulle räkna fram högst primfaktor i sjuan… Har jag lyckats förtränga denna kunskap eller skippade vi sådant på min tid tro? Vilket som så fick jag chansen att plugga mig ikapp om primtal. Det säger en del om min kunskapstörst och uttråkningsnivå
Anyway, har nu dragit ner övningar och skall imorgon kolla om något fastnade. 2, 3, 5, 7, 11, 13, 17, 19, 23, 29, 31, 37, 41, 43, 47, 53, 59, 61, 67, 71…
Är den kvinna som föder ut dig din mamma eller är mamma den kvinna som tar hand om dig under din uppväxt, som hjälper dig att skapa ditt jag. Många gånger är dessa två mammor förenade i en kvinna, det är så det skall vara i en bra värld.
Men då och då, numera allt vanligare, så är mamma den som föder dig men som sedan inte står bakom dig i livets olika skeden. Hon låter dig leva på socker, passas av otaliga främlingar och kan inte förstå varför du sedan som medveten människa vänder henne ryggen… Misskötsel, men det får man inte säga högt. Ser det varje dag, föräldrar som leker föräldrar men inte ÄR det. Den som jag, kvinna utan egna barn, har ingen rätt att yppa sig i frågan om barnuppfostran eller snarare uppväxtguidning.
Mina tankar snurrar ofta runt detta med mamma/pappa/syskonroller. För mig är den som stödjer mig i vått som torrt, som guidar och tillrättavisar en mamma/pappa. Dvs, en “plastpappa” är likställd en biologisk pappa då jag tror det sociala är viktigast, iaf där båda gör det bästa de kan för barnet . Blod är tjockt, men går att torka bort och späda ut.
Ett barn kan ha sin mamma, sin pappa men de är separerade, en mamma-nyflickvän till pappan-, en pappa-pojkvän till mamma osv. Ett barn kallar ganska lätt den vuxna hon/han litar på för mamma eller pappa, något vi ofta tillrättavisar. Varför då kan man undra. Låt oss använda mamma eller pappa som ord för trygga vuxna istället för hoppiga “föräldrar” som utan ansvarskänslor forslar sin avkomma runt i ett virrvarr
Samma sak gällande syskon, syster o bror. Att få vara min syster skall man förtjäna. Därtill så är jag två biologiska systrar mindre, tragiskt och konstigt kan tyckas. Fast vad tjänar det till att umgås med människor, trots att de är av kött och blod om de sakta men säkert mal sönder ens inre? Det är inte en lätt insikt att få, men ibland är det bara drastiska åtgärder som går att ordna upp livet.
Jag kan tolka in något i dessa ord som inte skall dit. Ibland vill jag att syskon eller mor även skall betyda vän och förbunden. Det blir fel då, även om det vore trevligt med en alltiett. Familj med dess invånare skall iaf betyda trygghet och värme. Tänk om dagens familjer ens kom dit.
Mitt ex förklarar på sin snusksida att han är polygamist.
Uj uj att jag inte fick andnöd när jag läste hans förklaring. Men men. Man får väl tolka ord och ordets innebörd som man vill tydligen, någon som verkligen är poly skulle gråta blod. Polygamister gillas, falska pervon gillas inte.
…verkar gå helt i stöpet. Nu var planen just att livet skulle gå i stöpet men resan dit skulle kantas av spontanitet och ett ständigt levande i nuet. Inte ens det kan jag klara av. Det går bara inte att släppa på kontrollknappen.
Känner mig som en boll av förträngda känslor. Svek och olust blandas med klarhet och stunder av insikt. När jag rycker upp mig lite så är det faktiskt inte så farligt, men när trötthet eller vin påverkar känns avgrunden lite för nära. Bäst vore att ha någon som kunde putta till mig när det blir för nere. Så iaf sommaren kan avklaras levande.
Vilken härlig jordskredsseger Alexander håvade in för Norge inatt. Må vara att det är ESC, att tävlingen inte är korruptfri mm, låten är grymt bra och fastnar som klister.
Skönt att beskåda nationalfirandet i grannlandet. Att stolt deklarera att man tillhör en nation som man älskar utan att beskyllas för annat tjafs borde även vi i Sverige testa på. Visst kommer lusten att packa matsäck och på på tur smygande? Vår norska hane skall få en extra korvbit medans vi nynnar på Fairytale i solskenet
Så hejja Norge, hejja Ole-Einar och låt alla norrmän ha en underbar dag! I blopump Norge.
Hysterin fortsätter.
Är man hemsk som inte orkar höja ett ögonbryn?
Det är strålande sol här och det är lockande att ta på sig shorts…

Haha!